Nu är det dags....

Vi har fått kallelse för återbesök på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. De skall kolla om lårbenet har fastnat på rätt ställe i Majkens kropp. Känns väldigt spännande att få åka dit.
Vår lilla brutta kan ju stå själv nu, hon är så himlans duktig!
Det känns lite speciellt att få åka till Uppsala och Barnsjukhuset. Även om det varit av en tråkig anledning som vi har åkt dit så känns det ändå lite varmt i hjärtat. Majken har blivit mycket väl omhändertagen av dessa fantastiska människor som jobbar där.
Vår första läkare som vi träffade där och som vi hade mest kontakt med hette Björn. Både jag och Jonas fick ett stort förtroende för honom från första sekund. Han var helt grym.
Han tyckte att han kunde fixera Majkens lårben på rätt ställe utan att hon behövde ligga i sträck, men ville att en annan kollega också skulle försöka.
Då går han och hämtar den läkaren som vi i vår familj kallar för Gud.
Denna man har ett sätt att ta folk på som är helt fantastiskt. Hans lugn och hans utstrålning intygar att han verkligen är på rätt ställe.

Dessa 2 Björnar fixade till så att lilla Loppan slapp ligga i sträck i 7 dagar! Gissa om det var underbart eller underbart att slippa!!!???
Jag blir varm eller kokhet inombords när jag tänker på vad dessa människor gör för de underbara ungar som behöver deras hjälp.